Restaurangen

En kulinarisk resa

Bryggeriet

Öl skall drickas på plats

Gårdsbutiken

Hantverksprodukter

Économusée

Artisans At Work

Permanent Agrikultur

Mitt i Klövsjö - Sveriges vackraste by.

Oppistuggu Permakultur i Jämtland.

Kontakta oss här >>

Att starta ett bryggeri mitt i hobbyverksamhet, hembryggning i källaren, mitt i livet, när man fyllt femtio och får göra som man vill, behöll jobbet i bunkern, halvtid för att ha lite fickpengar, under de första åren ladugården renoverades och blev till ett jäsande paradis.
Karolina kommer hem till Sverige efter några år i Mexiko. Tillsammans med sin man flyttar de så småningom till Klövsjö. När Nayar ser den ombyggda ladugården och att det finns fler oinredda ytor ritar han ett restaurangkök in i minsta detalj.
Bryggeri, restaurang, butik, massor av uppmärksamhet, menyer, al a carte, sommarluncher, visningar av bryggeriet och ölprovningar för grupper.
Alla vi runt Nayar är mer eller mindre amatörer i matvärlden, men vi gör, lär oss, gör om, lär oss mer, diskuterar, förbannar, njuter, känner stolthet, jobbar på, plötsligt har det gått fem år.

Jag har sagt upp mig helt från Bunkern och sedan snart fem år arbetar jag hemma på gården med bryggning, guidning, servering och försäljning. Mitt i glesbygden, mitt i Norrlands inland, mitt i centrum av dödgrävarnas mecka, dödgrävare som hela tiden upprepar; ”här kan man inte göra någonting, här kan man inte överleva, det går inte”. White Guide, förvåning, stolthet, förväntningar. Krav som ökar, gäster med kvalitetsönskemål som vi uppfyller. Gäster som efterfrågar kravmärkning, ekologiska produkter, närproducerat, veganmenyer. Frågorna är många och nyfikenheten påtaglig.
Någonstans mitt i detta vaknar jag upp, det känns som jag plötsligt får en hink kallvatten över mig, börjar tänka efter, vad håller vi på med?

Allt snackande om lokalproducerad mat.
För att hitta bra köttprodukter får vi åka 10 mil tur och retur varje gång, ibland tar råvaran helt enkelt slut och vi får ge oss ut på jakt efter någon annan som kan leverera. Detta händer givetvis mitt i sommarens bästa period.
Insikten kommer, restaurangen må vara fin, pittoresk, gammal ladugård mitt i den fantastiska byn Klövsjö, men ändå bara en illusion. När jag var liten slaktade vi kalvar, tjurar, grisar på gården, idag är detta ett minne blott. I byn finns knappt några bönder kvar överhuvudtaget. Slakteriverksamhet är så krångligt och svårt att man måste åka 15 mil för att slakta ett får, en gris.
Tänker man lite större inser man även att Jämtland som sedan många år lanseras som matregionen nummer ett i Sverige har ett gigantiskt problem trots organisationer som verkligen lagt ned resurser på att få folk att starta hantverksföretag inom mat, kurser i korvstoppning, ystning, safttillverkning, nationella tävlingar i mathantverk, branschråd, informatörer, designers, konsulter. Kanske borde böndernas och landsbygdens organisationer, till en början i alla fall, lagt krutet på helt andra saker.
Faktum är att basen för allt detta, de många småbrukare som funnits i århundraden inte finns längre.
Under de senaste 50 åren har ingen brytt sig om basen, den lokala småbrukarverksamheten, de som verkar ha brytt sig allra minst är böndernas egen organisation LRF och böndernas eget parti Centern, som var bonderörelsens parti.

Idag är centerpartiet ett parti med företrädare och för att använda ett modernt uttryck, ”följare”, som liksom de övriga partierna mest arbetar med att skaffa sig så mycket egen makt som möjligt och där ”följarna” sträcker upp en digital tumme på facebook om man gillar något. Ljus i det annars totala mörker som existerar finns. Nordbruk, småbrukarorganisation med Torgny Östling som ordförande, småbrukare verksamma i Jämtland.
Nordbruk är en del av det världsomspännande ”La Via Campesina”, med 250 miljoner organiserade små och medelstora jordbruksproducenter världen över.
Vi hade både potatis, morötter, kålrötter och rovor och vi var inte ensamma, de flesta gårdar odlade egna basvaror. Klövsjö var känt, i alla fall i Härjedalen, för sin fina potatis, ”klöfsjöpäla”, som de åkte hit för att köpa. Idag återstår inte mycket av detta. Antagligen enklare att åka till någon stormarknad och köpa billigt när man ändå ska in till stan.
Med dessa tankar i huvudet och självanalyserande dag ut och dag in börjar jag kommunicera med min närmaste familj och vänner. Varför är det så här och vad kan vi göra åt det? Känns också som att meningen, den fulla meningen med att ha ett matställe, restaurang, ölkranar och bardisk kräver mer om det verkligen ska räknas. Det vi serverar ska ju självklart komma från byn i mesta möjliga mån.

Ekobyn

Mitt i alla dessa tankar börjar processer gro i mig, marken som finns till gården och som idag arrenderas ut och sköts perfekt av Erik, kanske kunde användas även för produktion till restaurangen.
Hur gör man?
Kanske erbjuda storstadsbor kolonilotter, för egen odling, samt kanske försäljning till vår restaurang.
Eller så raggar vi upp en grönsaksodlare. ”Kom till oss, du lånar marken gratis, startar ett företag, odlar för försäljning till oss och andra i byn som är intresserade”.
Börjar leta på nätet efter information om odling och kommer in på så många spännande sidor om; sambruk, ekoby, woofing, permakulturdesign, omställningsrörelsen, lokala valutor.
Hittar hemsidan för Mora folkhögskola som haft odlingskurser i många år och upptäcker att hösten 2018 startar en ny kurs i Permakulturdesign, vad nu det kan vara ? Kanske något för mig, oss, restaurangen, byn?
En dag i december får jag ett mail från en designskola i norra Holland, Leuwarden. En ung tjej söker en praktikplats utomlands, hon läser på en ”grön design skola“. Design för trädgårdsodling. Hon har sett vår hemsida, fått tipset från en av lärarna som varit hos oss på besök. Mailar och säger ja till att hon ska få komma och vara hos oss 10 veckor under våren 2018. Säger ja utan att egentligen veta vad vi ska ge henne för arbetsuppgifter.
Nytt år, 2018, massor av arbete i restaurangen.
Nytt mail från Carolien. Hon heter så designeleven jag sagt ja till. I början av mars kommer hon. Har kontakt med Karolina, på Designcenter i Östersund, som ska handleda Carolien. Tanken är att hon på veckorna ska bo i Östersund, använda Designcenter som sin bas, åka och träffa oss på helgerna. För att få inblick i våra verksamheter, restaurangen, öltillverkningen och försäljningen.
Jag åker in för att möta henne och Karolina på Designcenter. Någon dag innan mötet börjar jag inse att jag inte tänkt ut något konkret till henne och bannar mig själv för att jag överhuvudtaget sagt ja till en praktikant som jag ska ansvara för under drygt två månader.
Först under resan in till Östersund kommer jag på vad hon ska få för uppgift. Ett designförslag för en ekoby i Klövsjö, på min mark, med hus, trädgård och djur, som kan användas i verksamheten.
Får bra kontakt med Carolien och hon antar utmaningen.
Vi träffar en arkitekt som hjälper oss med en del råd.
Den första helgen i Klövsjö går vi runt i byn. Jag berättar om husen, människorna, klimatet, vintrarna och somrarna.
Praktikveckorna är slut och Carolien åker hem till Holland. Hon efterlämnar en intressant modell i frigolit, med små hus, ytor för odling och djur. En inspirerande bild av framtiden för en av landsbygdens många uträknade odlingsytor.
Modellen visar jag entusiastiskt för många av sommarens gäster i restaurang och bryggeri.

För några satte det rejäla spår. Under hösten får jag mail från en ung tjej boende i Stockholm som skriver;
Halloj. Hoppas allt är fint! Vi träffades i somras på restaurangen. Över en öl visade du din modell samt berättade om dina inspirerande planer kring ekobyprojektet! 

Jag hoppas studierna går bra och väcker spännande idéer som skapar riktning för ditt projekt. Både jag och min sambo är riktigt nyfikna på hur framtiden för ekobyn tar form och möjligen att vi får följa ditt arbete! 
Det du berättade i somras satte spår i mitt egna huvud kring hur jag själv vill leva/ hur jag kan tänka kring vårat liv 🙂
Ha de fint och lycka till!
Mathilda och Thomas (från Täby)

Höst 2018
Sover dåligt nätterna innan resan till Dalarna, men även positiva fjärilar i magen inför kurstart av Permakulturdesign. Vi samlas sista veckan i augusti. 22 deltagare, tre ”jordade” lärare och fantastiska Malin som varje dag ger oss det bästa av vad man kan äta, allt vegetariskt.
Vi både sover och lär oss i prästgården i vackra Skattungbyn, lite som Klövsjö fast Dalarna.
Jord, vatten, växter, omställning, permakultur, vad är det? Studiebesök, med ytterst spännande deltagare i åldrar från drygt 20 till 60, Jag är äldst, känner stolthet att få vara med och ta plats, lära mera och kunna bidra till en bättre framtid för människor och vår planet. Från hela Sverige, Tyskland, Finland, kommer vi. Många har dessutom sina rötter från ytterligare spännande länder. Exotiskt, globalt och energiskt är känslan.
Vi är många som har konkreta idéprojekt som vi får presentera. Under en halv dags urvalsprocess blir fyra projekt kvar. Ett är Oppistugguprojektet. Med mig får jag Per, Anna och Julia. Tillsammans ska vi tänka ut och designa permakultur i Klövsjö, i anslutning till gården, restaurangen och bryggeriet.
Under några vackra dagar i slutet av september träffas vi och påbörjar processen.
Intervjuer görs med brukare, arrendator, boende på gården. Inventering av vilka resurser som finns i området och utanför. Vi hämtar information från SMHI. Breddgrad, vindförhållanden, soltimmar och första frostnatt.
Vi ”skypar” och diskuterar vidare om jordmåner, förutsättningar, naturliga och konstgjorda system.

Oktober
Andra samlingsveckan. Denna gång i Stjärnsund i sköna Bergslagen. Processerna fortsätter, nya inspirerande studiebesök, skogsträdgård, hassel och valnötsträd i dalaskog.
God mat, qi-gong på mornarna, fotbollsmatch och bastubad.
Open Space-ämnen och medryckande diskussioner om vem permakulturen är till för och vad demokrati egentligen är?

Här hittar ni oss:

Oppistuggu Permakultur

Blybergsvägen 9
845 97, Klövsjö

Ring oss:

070 – 582 91 02