Ett steg närmare världsklass

Besöket börjar dagen innan när vår beställning mailas in. Vi får använda lokalsinnet för att hitta fram till slutet av byvägen och parkerar framför fem meter snöhög. Inne i ladugården möter timrade väggar och fårskinn på bänkarna. Dryckesmenyn är kort och har tydligt fokus på bryggeriet vägg i vägg, några viner finns också. Pilgrimsmusslan från Trondheim, kokt i sitt eget spad i Don Pedro-bryggare, delar tallrik med pepparrotsemulsion, rökt rom och bläckfiskchips. Vid bordet skänks lite av kokspadet och läckra havstoner uppstår. Torskryggen är pärlemorsskimrande och kommer med fläsk, krispig grönkål, sötpotatispuré och gröna linser, lätt och ändå rikt på textur och smak. Högreven från Vemhån är bräserad i tio timmar och faller vackert isär över rostade och puréade rotfukter och mustig sky. Rekommendationen Oppistuggu Ale, döpt efter gården och serverad i glas från Storsjöhyttan, är perfekt till. Till signaturdesserten messmörsglass (smakar som syrlig kolaglass) med chokladganache och espressoskum rekommenderas Milk stout 892 som läckert fångar upp smakerna i desserten. 892 är så klart registreringsnumret för tidigare mjölkleveranser. Servisen är omtänksam, bryggmästaren häller öl och diskuterar humle, kockarna kommer ut och presenterar sina alster. Gästerna är av alla åldrar och sammansättningar. Många återkommer varje sportlov för sin dos av HumleLiret. Det är en unik upplevelse och personalen verkar inte ens veta om det. De bara gör sin grej, bättre än alla andra i området.