Elisabet, 1904.
Stolt, med hållning och skärpa i blicken sitter du mellan mamma Märit och pappa Olof.
Långt senare, vid köksbordet satt du ofta med strumpstickorna eller virknålen i händerna.
Berättade om Oppistuggu, människorna, händelserna, miljöerna. Om livet och döden.

50 år senare kan jag fortfarande höra din röst.
Idag skulle man kallat dig "storyteller".

Lekstugan som Olof byggde till sitt enda barn står kvar.
Jag minns den med små bord, stolar, leksaker tillverkade på gården.
Där fick vi sova under sommarnätterna när vi blev större.
Kalla Augustikvällar stoppades vi om i mörkret, mamma gjorde fothus där hon stoppade ned enlitersflaskor med varmt vatten i.
Pappa spånade om taket.
När han var över 70 bytte vi ut spånen mot grå plåt.

I sommar kommer Luna, ditt barnbarnsbarnbarn att leka där.

Du berättade gärna om människorna i Klövsjö, men bara lite om dina föräldrar.
Med värme nämnde du din mamma som allt för tidigt dog i sviter efter spanska sjukan.

Med hatkärlek nämnde du ibland din pappa Olof och jag kunde kanske ana lite av hans karaktär.
Du beskrev honom som alltför vidlyftig, han skulle alltid ha det bästa, dyraste, finaste.

Vinteråkdonen som finns kvar vittnar om detta.
Likaså gör den då hellånga päls gjord av stenget inköpt i Stockholm som han åkte bak hästen i när andra klädde sig i hundskinn.
Den syddes om och kortades på 70-talet och har deltagit på julottan i Klövsjö kyrka där den med stolthet burits både av mig och mina söner.

Jag tror att det absolut bästa, dyraste, finaste för honom var du.

Olof Norell vem var du, tänker jag varje gång jag tittar in i dina ögon. Det känns som om du ser rakt in i mig.
Har vi, du och jag, något slags osynligt band, det är mycket tid och många generationer mellan oss.
Och ändå.
Idag, en bit in i 2000-talet arbetar jag på samma grova golv som du gick på i slutet av 1800-talet.
Var det kanske du som tillverkade och lade golvplankorna?

Kanske finns det ett löfte, ett generationslöfte mellan oss, ett "Promise" att göra något bra.
En strävan mot det bästa, dyraste, finaste.

Nästa vecka kommer jag att bära ut de första av Oppistuggus Promise Ale till HumleLirets gäster.
Bryggd som ett löfte mellan oss och på den bästa tänkbara malt som finns. 100% Golden Promise.

Skål på er. Farmor, Olof och Märit.