Oktoberfesten har sitt ursprung i den bayerske tronföljaren Ludvigs bröllop med prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen, som stod den 12 oktober 1810. Fem dagar senare, den 17 oktober, firades giftermålet med en stor offentlig hästkapplöpning på den plats som döpts till Theresienwiese, efter den nya prinsessan (efter detta namn kallas festen i folkmun även die Wiesn eller – dock felaktigt – Wies'n). Kapplöpningen blev en återkommande tradition även om Napoleonkrigen innebar att den ställdes in 1813. Från 1819 övertog staden München formellt ansvaret för arrangemangen och beslöt att de skulle vara årligen återkommande. Med åren ändrades nöjesutbudet från de ursprungliga kapplöpningarna till mer nöjesfältsartade attraktioner som kägelbanor, klätterställningar och dansbanor. Även om Oktoberfesten numera främst förknippas med öl var det först 1880 som stadens myndigheter tillät ölutskänkning i anslutning till festen. Inom några få år hade uppresandet av tillfälliga ölhallar blivit en av festens största attraktioner.

Yttre omständigheter har tvingat München att ställa in Oktoberfesten vissa år, däribland 1854 (på grund av grasserande kolera), 1866 (preussisk-österrikiska kriget), 1870 (fransk-tyska kriget), 1873 (kolera igen), 1914–18 (första världskriget), 1923–24 (den kraftiga inflationen) och 1939–45 (andra världskriget). Åren närmast efter de båda världskrigen firades festen också endast i en mindre skala som så kallad Herbstfest (höstfest, höstfestival). Sedan 1950 har festen dock åter kunnat hållas utan avbrott.

Den 26 september 1980 exploderade en bomb vid huvudingången och dödade 13 personer. Därtill skadades över 200 varav 68 svårt.

Källa: Wikipedia

Besöket börjar dagen innan när vår beställning mailas in. Vi får använda lokalsinnet för att hitta fram till slutet av byvägen och parkerar framför fem meter snöhög. Inne i ladugården möter timrade väggar och fårskinn på bänkarna. Dryckesmenyn är kort och har tydligt fokus på bryggeriet vägg i vägg, några viner finns också. Pilgrimsmusslan från Trondheim, kokt i sitt eget spad i Don Pedro-bryggare, delar tallrik med pepparrotsemulsion, rökt rom och bläckfiskchips. Vid bordet skänks lite av kokspadet och läckra havstoner uppstår. Torskryggen är pärlemorsskimrande och kommer med fläsk, krispig grönkål, sötpotatispuré och gröna linser, lätt och ändå rikt på textur och smak. Högreven från Vemhån är bräserad i tio timmar och faller vackert isär över rostade och puréade rotfukter och mustig sky. Rekommendationen Oppistuggu Ale, döpt efter gården och serverad i glas från Storsjöhyttan, är perfekt till. Till signaturdesserten messmörsglass (smakar som syrlig kolaglass) med chokladganache och espressoskum rekommenderas Milk stout 892 som läckert fångar upp smakerna i desserten. 892 är så klart registreringsnumret för tidigare mjölkleveranser. Servisen är omtänksam, bryggmästaren häller öl och diskuterar humle, kockarna kommer ut och presenterar sina alster. Gästerna är av alla åldrar och sammansättningar. Många återkommer varje sportlov för sin dos av HumleLiret. Det är en unik upplevelse och personalen verkar inte ens veta om det. De bara gör sin grej, bättre än alla andra i området.